onsdag 2 mars 2016

Ett skott som förändrade mitt liv


I dessa dagar när det gått 30 år sedan Olof Palme blev mördad på öppen gata så är vi många som minns och många reportage i alla media.
Själv fick jag en fråga liksom många andra från Östra Småland som hade reportage i lördagstidningen. 
Inte för jag bryr mig att de kortade ner mina rader lite, det var ju mångas olika minnen som skulle få plats på sidorna. Men kanske lite ändå när jag skrev om hur mordet fick mig att ta beslutet att bli medlem i det socialdemokratiska partiet. 
Till valet 1988 fick jag en fråga om att stå med på kommunfullmäktigelistan i Uppviding. ( de ville ha en ung kvinna som skulle locka väljare ) jag skulle stå på en plats som gjorde att jag blev ersättare och då kunde vara med en första mandatperiod och lära mig. På den tiden var mandatperioderna 3-åriga. 
Sedan var det en kvinna på plats 5 ( tror jag det var ) som hoppade av pga flytt till annat land. 
Då fick jag frågan -Vill du ? 
Tja fick ett dygn att tänka, jag vågade inte men sa ja ändå. 
9 år senare blev jag nominerad som kandidat till riksdagslistan. Tänkte det kan väl vara kul och hamnar väl på plats 18-20 någonstans. En kväll ( jag jobbade skift på Elit på den tiden) ringde valberedningens ordförande Bernt och frågade
- Om vi förslår dig på andra plats på riksdagslistan, ställer du upp då ?

Tja vad svarar man på det. Vet inte, törs inte ?
Jag bad om att få tänka till dagen därpå. Ni kan väl gissa att jag inte sov mycket den natten.
hur som helst så kom jag fram till att, Om man får chansen att åka med ett tåg när det passerar i livet, så är det lika bra att hoppa på. Risken är annars att man ångrar sig resten av livet.

Dagen efter tackade jag ja, på distriktskongressen blev det votering, jag vann omröstningen och sedan blev det 16 år i riksdagen. Underbart spännande, lärorika, arbetsamma och något jag aldrig ångrat.

Med dessa ord så mordet på vår dåvarande statsminister gjorde att jag tog initiativ till att bli medlem och därmed förändrades mitt liv, på ett sätt jag aldrig kunnat ana. Jag hade aldrig tänkt mig en politisk karriär, var ju bara en vanligt industriarbetare.


ps) den ena dagen körde jag truck, för att nästa dag ta klivet in i riksdagshuset, det är en resa i sig (ds

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar